WATCHMEN

Jag såg Watchmen första gången när den gick på bio i början av året som nu snart är slut. Självfallet blev jag glatt överraskad när jag på julafton öppnade ett dvd-format paket som visade sig vara denna väldigt annorlunda film. Jag bestämde mig därför ganska snart för att poppa lite popcorn, kyla ner en flaska cola, linda in mig och flickvännen i en filt och se om filmen höll lika hög klass vid en andra flukt.

Watchmen är baserad på tolv stycken serietidningar som släpptes av DC Comics i slutet av 80-talet, en tid då kärnvapenkrig mellan Sovjet och USA otåligt knackade på ytterdörren. President Richard Nixon har skrivit under en lag som förbjuder att maskerade hjältar tar rättvisan i egna händer. Lagen får en blandad reaktion där trötta hjältar med glädje hänger av sig slängkappan för sista gången medan andra fortsätter att rensa gatorna från slödder. Men när den före-detta maskerade hjälten "The Comedian" blir brutalt mördad misstänker den smått galna hämnaren "Rorschach" att någon är ute efter dem alla. Med några avdankade superhjältar i släptåg bestämmer han sig för att sätta dit den skyldige, vad han inte anar är att han kommer att avslöja den största konspirationen i världshistorien.

Jag är en nörd. Inte en "jag- har-en-wii-och-en-Xbox-360" nörd. En "jag-har-en-wii-ps3-dreamcast-360-köar-utanför-sf-bokhandeln-för-nyaste-Penny-Arcade-boken" nörd. Trots detta hade jag faktiskt aldrig hört talas om Watchmen innan de första bilderna från filmen skramlade i brevlådan. När jag fråga internet svarade internet att jag borde läsa serierna innan jag tittade på filmen, då skulle inte bara filmen vara bättre utan jag skulle även var femte minut i biosalen kunna lägga min mun obekvämt nära vem som än hade oturen att sitta bredvid mig och viska "det där var coolare i boken". Taget!

Ärlig som jag är tog jag mitt fullpris SL-kort, åkte med pendeltåget in till vår huvfudstad, köpte boken för helt ärligt förtjänta pengar, satte mig ner framför en öppen brasa med en kopp te och njöt av en god bok. Vad jag INTE gjorde var att gå in på en torrent-sida, ladda ner filen vid namn "watchmen.pdf", korka upp en flaska brännvin och läsa boken direkt från skärmen. Skulle aldrig falla mig in.

Boken är fantastisk. Filmen är utomordentligt bra. Någonting jag egentligen inte kan gnälla på efter att ha sett filmen är manuset, då gnäller jag även på boken, och då blir internet vred. Min poäng är hur bra filmen följer boken, så pass bra att man i många fall känner igen kameravinklar som är kopierade direkt från serien. Om man inte har läst serien behöver man inte oroa sig, kameravinklarna är oberoende vackra utan stöd från kommunistpropaganda från 80-talet. Just vacker är vad denna film är, helt fantastisk vacker. Ett lager med död, sex och synd har lagts som filter på kameran och gjort filmen en aning råare utan att kliva över i "Sin City". Dock kan överanvändningen av slow-motion bli ett irritationsmoment vissa gånger, men de gångerna det verkligen funkar överglänser så pass mycket att man lätt glömmer att man är irriterad.

Du kommer inte hitta Bruce Willis eller Angelina Jolie iklädda slängkappor i den här filmen, istället ser vi doldisar som vår egna Malin Åkerman som Silk Specter 2, den sliskiga men brillianta Matthew Goode som Ozymandias, Jackie Earle Haley som den vidriga Rorschach och en helt briljant Jeffrey Dean Morgan som The Comedian. Inte direkt några superstjärnor i rollerna, detta gör att man slipper försöka tränga ut tankar som "vad gör John McClain i den här filmen" och "fan vad jag hatar Megan Fox". Den som verkligen visar sig vara i en klass för sig är Jeffrey Dean Morgan som den bittra samhällskritikern The Comedian, en störtbölande vuxen man som muttrar "it's all just a fucking joke" är något av det vackraste bioduken visade under hela 2009.

Musiken i Watchmen är bortom denna värld. Istället för att skriva helt nya låtar och arrangemang till filmen har regissören Zack Snyder istället valt att lägga in musik från både 70 och 80-talet för att ackompanjera filmens vackra scener. Det här låter kanske som ren lättja från Snyders sida, men när världens vackraste intro rullar på duken och det enda du hör i bakgrunden är Bob Dylans odödliga stämma yla "the tiiimes the are a-chaanging" inser man att filmen inte skulle klarat sig utan låtar som "99 Luftballoons" och "All along the watchtower" - det kulle inte vart samma film.

För att sammanfatta mitt obegripliga ordbajsande är Watchmen en helt fantastisk film som bör ses av alla. Trots vissa småbrister som för mycket slow-motion och ett ändrat slut (slutet i boken är lite annorlunda) bör Watchmen finnas i din dvd-hylla bredvid dina två exemplar av Lejonkungen, tre exemplar av Johnny English och den trasiga skivan som är Flykten från New York. Det gör den i alla fall hos mig.


Betyg
87%